Jag kommer bli den pinsamma morsan

December är här, granen är på plats och det snöar. Det här är helt klart årets mysigaste månad. All mysbeslysning som tänds, klä granen, ställa fram små tomtar, luciasånger och när marken är snötäckt och alldeles vit.

Snö eller ej. Overaller, stickade tröjor, mössor och vantar kommer man inte undan den här årstiden. Ofta är det ett svettigt projekt och jag beundrar alla förskolelärare som ska klä på en hel grupp med barn särskilt när ungarna har fingervantar haha. På med kläderna, kan själv, ”kissa”, av med kläderna och fort ska det gå, på igen, vill inte, av med kläderna, på, kan inte, vill inte. Det må vara en mysig årstid men inte den smidigaste när man har barn. Det meckigaste kan jag känna är när man ska åka bil eftersom de inte får ha tjocka ytterkläder på sig då.

Färdas säkert i kylan

Jag kan känna mig tjatig och petig när det kommer till barnens säkerhet i bilen men om  olyckan är framme har jag gjort allt jag kan för att mina barn ska klara sig. Då tjatar jag gärna en gång för mycket.

Anledningen till att man ska undvika tjocka ytterkläder i bilen är för att man ska få bältet så nära kroppen som möjligt. Om barnet har på sig t.ex. en dunjacka eller overall är det inte möjligt att dra åt bältet lika hårt som man gör utan kläder. Tyget som blir mellan bältet och kroppen är lika med luft.

Bältad med ytterkläder med alldeles för mycket luft(=jackan) mellan bälte och kropp. Osäkert vid en kollision.
Jag har dragit åt bältet allt vad jag har precis som jag brukar göra.

Om man krockar när man färdas i ytterkläder kommer barnet att pressas mot bältet som vanligt, enda skillnaden är att kläderna som är emellan inte kommer ta emot barnet utan kommer ”försvinna” i och med de enorma krafterna. Det är precis likadant som att spänna barnet lika löst utan jacka som bilderna under visar. Har man otur då kanske bältet inte tar emot barnet. Barnet sitter helt enkelt för löst med ytterkläder på.

Här har jag tagit av Ines jackan och har samma inställningar på bältet som när hon hade jackan på sig. Jag har alltså bara knäppt upp bältet utan att justera längden på det och knäppt det igen utan jacka.
Glipan som är mellan Ines och bältet är exakt likadan när jackan är på. Jackan lurar ögat och man tror att barnet sitter hårt och säkert. Jackan kommer inte göra någon verkan vid en krock utan kommer vara som luft.
Bältet är ungefär som ett par lösa hängslen och axlarna åker lätt ur. Livsfarligt om man skulle vara med om en olycka.
Bältad med en ulloverall som är varm och samtidigt tunn. Bältet sitter tight och säkert.

När jag spänner fast Ines och Ester tar jag i allt vad jag har. När jag har dragit åt en gång tar jag ett nytt grepp och drar allt vad jag har en gång till och en gång till. Det får mig att tänka på min kära pappa som alltid måste skruva åt locket på marmeladen, på läskflaskor etc. så ingen annan får upp dem haha. Jag vet att bältet sitter hårt när han spänner fast barnen så för en gång skull är det bra. Det kan kännas hemskt att dra åt bältet på en nyfödd liten plutt som ska hem från BB för ärligt talat känns det som man ska mosa sönder dem men de klarar det. Jag hade ångrat mig om jag inte hade gjort det om vi hade krockat..

undvik ytterkläder i bilen
Lilla Ester för 1,5 år sedan. Till vänster fastspänd och redo för hemfärd. Till höger, nyligen hemkommen och visar inga tecken på att vakna. Båda barnen har sovit när vi har kommit hem från BB medan jag och Jesper har ätit middag ihop båda gångerna. Mysigt!

Detta gäller förstås alla, barn som vuxen. Framåt- eller bakåtåkande barn, i eller utan bilstol. Jag ska erkänna att jag slarvar på mig själv ibland och åker i jacka men då har jag valt att ta det beslutet själv. Åt mina barn väljer jag alltid säkerheten först. Om de ska åka med jacka får de bli vuxna först och ta det beslutet själva då. Jag kommer bli världens mest pinsamma och jobbiga morsa i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.