Vill man inte så vill man inte


Det går längre och längre tid mellan inläggen. Det kanske sinar ut, kanske inte. Jag har funderat ett tag på att lägga tiden på att göra böcker istället för att blogga.. det känns som att det är mer värdefullt att kunna bläddra bland minnen och bilder i bokform.
Hur som helst, här kommer en liten uppdatering om vad som har hänt i vårt liv den senaste tiden. Vädret tillåter oss inte riktigt att ha vinter men när snön ligger på marken har vi varit ute mycket. Vi har besökt dumme mosse flera gånger. Grillat korv, tagit promenader, åkt pulka, fotograferat och njutit av varandras sällskap.
Senast vi var där var det magiskt! Dimman låg precis ovan marken och solen var på väg ned bakom trädtopparna. Det går verkligen inte beskriva med bilder för att få känslan och helheten. Magiskt som sagt!

Vardagen är tillbaka och jag har börjat jobba igen. Det känns väldigt bra, bättre än på länge faktiskt. Det är jätteroligt att få lämna hemmet, jobba och känna sig meningsfull. Jag har varit hemma länge och det blir lätt att man grubblar och hamnar i samma tankebanor om och om igen. Jag sa upp mig från min tjänst som butikssäljare och har gett mig ut på nya äventyr. Det känns SÅ häftigt!

En bild från torsdags då min arbetsplats såg ut så här. Alltså kärlek på det.
Jag har fyllt 26. Jag fick varken sång eller frukost på sängen vilket gjorde mig väldigt ledsen. För mig är det en dag som jag vill känna mig extra älskad, ompysslad och värdefull men det blir sällan så. Jag gillar inte att fylla år längre och jag vill att dagen ska gå obemärkt förbi än att det ska bli  missförstånd, glömska och svek. Min familj kom hit och det gladde mig. Vi fikade, jag öppnade och fick jättefina presenter. Sedan tog vi en promenad på dumme mosse.♥

Ines har testat på att åka längdskidor som hon fick i julklapp. Jisses vad söt hon var, särskilt när hon vickade på rumpan! Missade att filma det, hade gärna velat visa henne det när hon blir större.
Syskonkärleken är närvarande. Ingen är bättre eller sämre än den andra och Ester har lärt sig ge igen, göra motstånd och starta bråk/tjafs. De vet precis vad varandras svaga punkter är och hur de ska göra för att den andra ska bli sur, arg och ledsen. MAAAAAMMAAAAA!
Ester är inne i en upptäckarperiod och har fortfarande inte lärt sig att lyssna. När Ines var i samma ålder förstod hon alltid när man menade allvar och slutade när man sa till på skarpen men den melodin har Ester inte förstått. Hon leker helst inte med leksaker, klättrar fortfarande på stolar, bord och diskbänk. Om tändare ligger framme hugger hon den på en sekund, badar händerna i toaletten, drar ut toapapper, går dit hon vill utan att lyssna på stopp(har ingen respekt för bilar eller gator), river ned böckerna från bokhyllan minst en gång per dag och drar gärna ut besticklådan och river ur alla bestick. Hon är fantastisk men OERHÖRT krävande. Hon ser upp till sin syster och härmar gärna, glad för det mesta, säger hejdå jättehögt, har precis lärt sig att säga sitt namn (ätter) rabblar gärna upp alla som som är runtomkring henne. Hon säger mormor till både mormor och morfar. Hon älskar babblarna, vatten, skor. Hon blir superglad när man hämtar henne på förskolan men har ett humör som vänder på en millisekund. Hon är kärleksfull och tröstar om någon är ledsen. Till en början har hon varit ”snål” med pussar och kramar men nu den senaste tiden har hon kommit självmant och det värmer så mycket. Älskar hennes blöta små pussar från hennes miniläppar.Ines är Ines♥ Min spralliga tjej. Hon pratar om allt mellan himmel och jord. Hon älskar prinsessor och när hon öppnade sin julklapp med en Elsa-klänning kramade hon den och sa att den var helt fantastisk. Ines leker mest rollekar, ena dagen är hon en prinsessa, andra dagen en bebis, katt eller mamma. Hon dansar gärna och helst framför spegeln i en glittrig klänning. Klänning ja, alltid klänning. Det är inte ens lönt att köpa byxor åt henne längre. Ines kan ofta själv men vill gärna ha sällskap och låtsas som att hon inte kan. Hon springer gärna till toan i sista sekund och vill gärna ha sällskap på toan. Hon har mitt humör när hon inte får mat eller mellis i rätt tid. Hon testar helst inte nya maträtter men hjälper gärna till i köket och lagar maten. Förishämtningarna är sällan enkla och smärtfria. Hon vill nästan aldrig följa med hem och springer alltid omkring i kapprummet när kläder ska tas på. Hemma vill hon gärna titta på film, ibland lite väl mycket kan jag känna. När det är dags att sova gör man det givetvis i nattlinne och gärna efter att vi ha läst bok. Nattningen är ingen favorit, alltid motstånd och gråt. Vill inte, är inte trött, måste kissa, vill ha vatten, vill bara vara med mamma, vill inte sova i sin säng.. det är lite Alfons Åberg över det hela. Hennes favorituttryck är ”måste man så måste man” och ”vill man inte så vill man inte”. Absolut bra uttryck men inte när man använder det mot sina föräldrar när man ska borsta tänder och så vidare ;-) 
Både Ines och Ester är inne i en mammaperiod. Det är mamma mamma mamma hela tiden. Ines har till och med varit ledsen två gånger när jag har lämnat på föris och det har typ aldrig hänt innan. Ester säger mamma HEEEELA tiden. Det är bara jag som duger, allt är roligare med mig, det är jag som ska hålla handen vid nattning, jag som ska leka, vara med henne.. Gulligt första dagarna men efter någon/några veckor känns det helt klart. Jesper kan vara på golvet och leka med barnen men det spelar ingen roll, hon går och hämtar mig och tittar mig i ögonen och säger kom och ser sådär hundvalpssöt ut. Antagligen beror det på att de går mer på förskolan nu när jag jobbar och mindre tid med mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.